
Jag tänkte denna vecka uppmuntra till att skapa grejer, med händerna helst, för närvarons skull och den stimulans och rikedom det ger men jag skiter i det. Har ingen lust, är såpass inspirerad att jag inte kan formulera mig. Är inte det också en konst, att formulera sig?
Har I alla fall virkat en mössa i svart merinoull, med inspiration eller snarare en besatthet av den italienska commedia dell’arte, 1600-talets pierrot clown. Stämningen har varit som på en omoralisk cirkus det vill säga söt, tragisk och drömsk. Och glädjen, den har jag hittat i melankolin.
Jag har inget att mer att säga, så jag säger inget mer. Hej!
Lämna en kommentar